Mellersta stenåldern, 10 500-3 900 f.v.t.
Under hela denna period var det varmare än idag och inlandsisen smälte. Men inga människor kunde bo i Örnsköldsviks kommun före 9 600 f.v.t. Först då blev de högsta delarna av området isfria. Havsytan låg då 286 meter högre än idag och största delen av kommunen låg under vatten.
Vi vet inte när de första människorna kom hit. Men vi vet att det har bott människor i kommunen under minst 8 000 år. Det vet vi tack vare en undersökt boplats i Sidensjö. De som bodde där var jägare och fiskare. Perioden kallas därför också för jägarstenåldern.
de första norrlänningarna
Så långt vi vet idag kom de första människorna till Norrland för omkring 10 500 år sedan. De var likadana som du och jag. De hade andra kläder och andra kunskaper men de var varken dummare eller klokare.
Den äldsta kända boplatsen i Norrland har hittats i Aareavaara, norr om Pajala. Här slog människor läger för 10 600 år sedan. Andra norrländska boplatser har hittats i Jämtland, Norrbotten och Västerbotten och tillhör tiden för 9 600‑9 000 år sedan. Att inga så gamla boplatser har hittats inom vår kommun beror helt enkelt på att ingen har sökt efter dem.
Läs mer om de första norrlänningarna.
mötesplats och storfamilj
De första människorna kom hit i grupper från både väster, söder och nordost. Olika idéer möttes. Genom hela forntiden verkar människorna längs kusten behålla sina kontakter söderut medan man i inlandet behåller kontakterna mot väster och nordöst.
Gruppen, som kunde vara en storfamilj eller släkt, bestod av 15‑25 personer som tillsammans flyttade mellan olika platser i landskapet. Då kunde man bättre utnyttja det växlande utbudet av jaktbyte, fisk och växtlighet. Shamanen hade en särskild ställning. Han eller hon botade sjukdomar och ledde ceremonier.
Läs mer om mötesplats och storfamilj.
bostad av näver eller skinn
Ännu vet man för lite om hur de äldsta husen var konstruerade. Man har föreslagit en kåta- eller tältliknande konstruktion med stående stolpar och stänger och en täckning av näver och torv. Hudar och skinn har också föreslagits. De kända bostadslämningarna visar att byggnadsplanen var rund, oval eller rektangulär. Några var också indelade i flera rum.
Läs mer om bostad av näver eller skinn.
kött, fisk och nötter
Jakten och fisket stod för basen i kosten. Vid kusten var sälen det viktigaste bytesdjuret medan älgen dominerade i inlandet. Örter, bär och svamp gav viktiga tillskott av vitaminer och mineraler.
Läs mera om kött, fisk och nötter.
fragment av tro och ritual
Vilka förklaringar hade stenålderns människor på skapelsen, livet och döden?
De föreställningar som bevarats till vår tid är små fragment av en helhet som i stort är okänd för oss. Till vår hjälp har vi bilder som ristades och knackades in eller målades på klippor och stenhällar. Vi har gravar som till viss del berättar om synen på döden och vi kan göra jämförelser med naturfolk från historisk tid som lever eller har levt under liknande förhållanden.
Rödockra i 7 000 år gamla gravar visar att man följde mycket gamla traditioner. Vid den här tiden skapades de äldsta naturalistiska hällristningarna i Norrland.
yxor, skrapor och skinnkläder
Med säkerhet kan vi påstå att under mer än 5 000 år bar människorna uteslutande kläder av läder och skinn. Skinn av älg, bäver, hare, räv, ekorre med mera blev till olika klädesplagg. Beredningen av skinnen var ett tungt och tidskrävande arbete. Verktyg och annan utrustning tillverkades av trä, näver, ben och horn, skinn, hudar och senor och sten. Det mesta har inte bevarats till vår tid. Det enda som är kvar är stenföremålen och av dem är skrapan den absolut vanligaste.
Läs mer om yxor, skrapor och skinnkläder.
spår efter stenålderns människor
Det finns mer än 4 300 fornlämningar från olika tider inom Örnsköldsviks kommun. Av dem är 800 boplatslämningar, allt ifrån stenålderns boplatser vid sjöar och vattendrag till medeltida tomtningar längs kusten.
Målning från Nämforsen