brynge kulturområde
I Brynge kulturområde samlas hela den Ångermanländska rikedomen på en och samma plats. Här kan du besöka delar av vår tidiga industrihistoria. Energin ur Nätraåns strömmar har i århundraden använts till att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, färgeri- och vadmalsstamp samt kraftstationen. Den finbladiga sågen är en av få i Sverige av sitt slag som har bevarats till eftervärlden.
LINET
Linet var en oerhört viktig resurs i vårt område och har gett stor rikedom. Sveriges finaste lin kom från Ångermanland och Hälsingland.
Det var under 1700-talet som det tog fart. Redan tidigare tillverkades högkvalitativ linnelärft men nu ökade produktionen. Från statsmakten satsades det hårt på utveckling av det inhemska linet och man fick i gång en betydande linodlings- och beredningsverksamhet. Allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Södra Sveriges herrgårdar försågs med dukar av högsta kvalité och bönderna här omkring fick in ett överskott som de kunde satsa på den egna verksamheten.
I spellistan Brynge kulturområde på Youtube
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kan du lära dig mer om lin och linberedning.
Lärftmangeln
Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes här i Brynge i mitten av 1700-talet och drogs av hästar. Den flyttades till nuvarande plats 1865 och var vattendriven fram till kraftverksbygget 1924.
De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp. En väv kunde vara upp till 100 alnar (59 meter) lång. Den timrade kista, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet. Lärften var upprullad på kavlar som låg mellan stenkistan och bordet.
SÅGEN
Timret från skogen skulle förädlas. Det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till bräder och plank, både för husbehov och för försäljning. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764. Sista gången sågen användes var 1923, innan kraftverket öppnade.
LINLOGEN
På linlogen finns en utställning som visar hur linneproduktionen gick till.
Den gamla kraftstationen
Den gamla kraftstationen från 1924 är byggd i tegel med vit puts. Kraftverket drevs med vatten som gick genom en vattentub. Den totala fallhöjden var 35 meter. Sommartid är det ofta konstutställning på den övre våningen.
Läs mer om den gamla kraftstationen.
SMEDJAN
På området står också en gammal smedja. Den användes fram för allt för sågens behov. Smedjan restaurerades 1994 och används av lokala smeder och vid kurser.
Sågställarbostad
Det är ovanligt att de anspråkslösa arbetarbostäderna finns kvar. I Brynge finns en bevarad. Den byggdes i slutet av 1700-talet och beboddes in på 1900-talet. De sista som bodde här var familjen Backlund. Herr Backlund jobbade periodvis på sågen som sågställare. Familjen hade femton barn och yngsta sonen har berättat att de flyttade till ett nytt hus 1907 var det sex barn och föräldrarna som bodde i den lilla stugan.
Läs mer om sågställarbostaden.
TJURPLANKAN
På området finns en skulptur som heter Tjurplankan. Här har konstnären Arne Falang låtit sig inspireras av miljön och låtit tankarna kretsa kring skogen och vattnet. Den fantastiska tillgång som timret är men som samtidigt kan vara så obänderligt och tjurigt – en hårdjobbad resurs. Konstverket är placerat av Nätterlunds minnesfond.
Ängsfloran
Slåtterängen i Brynge kulturområde är brukad på gammalt vis och i dess flora återfinner vi några speciella arter:
Backnejlikan växer på magra ängsmarker och dikesrenar och är numera tämligen sällsynt i Norrland. Med sin intensivt rosa färg är den ett riktigt smycke på ängen.
Låsbräknar
Låsbräknar är små ormbunkar som faktiskt inte förändrat sig sedan dinosauriernas tid!
Månlåsbräken är den vanligaste låsbräkenarten. Den känns igen på bladflikarnas halvmåne- eller yxliknande form och på sin oftast friskt gröna färg.
Topplåsbräcken är en nordlig art. Den känns igen på sin brett triangulära och oskaftade bladskiva som sitter tätt under sporaxet. Bladflikarna är ganska spetsiga.
Rutlåsbräken är en sydlig och sällsynt art. Idag finns endast ett fåtal platser i hela Västernorrland där arten finns kvar. Bra kännetecken på rutlåsbräken är dess lite blågröna färg, bladskivans form och dess tydliga skaft. Bladflikarna är ofta tydligt rundade.