Kött, fisk och bröd

Precis som tidigare stod jakt och fiske för basen i kosten under den yngre stenåldern. Älgen och sälen var fortfarande de viktigaste bytesdjuren. Den proteinrika kosten kompletterades med örter, bär, nötter och svamp. Vid slutet av perioden började man att odla i liten skala. Kanske blev mjölet till bröd, palt och öl. Nu börjar man också tillverka keramik i mindre omfattning.

Vid både boplatsen på Bjästamon och boplatsen vid Kornsjövägen visar benrester från måltider eller slakt att man i huvudsak har jagat säl. Främst vikaresäl men också grönlandssäl, och man har inte jagat sälungar utan nästan uteslutande vuxna individer. Det stämmer väl överens med fynd från samtida boplatser längs södra Norrlandskusten.

Vikaresälen är kustbunden och ganska stationär. Den går gärna in i skärgårdsvikar, vilket också gett den dess namn. Jakten på vikaresäl sker vintertid då den lättast fångas vid sina andningshål i isen.

Grönlandssälen uppehåller sig däremot ute till havs, under vintern längs iskanten med tillgång till öppet vatten. Havsisen var under den här perioden troligen mindre utbredd eftersom klimatet var varmare än idag.

Bjästamon

På Bjästamon, Nätra, var mårddjur som utter, skogsmård och iller de näst vanliga bytesdjuren. Bäver, hare, björn och enstaka klövben från älg finns i mindre omfattning, likaså fågelben från tjäder, järpe, hönsfågel och andfågel. Fotben av hund eller räv fanns också i den ena boplatsvallen.

Bland fiskbenen dominerar simpa och flundra. Övriga fiskarter var gädda, abborre, gös, torsk, laxfisk, sik, karpfisk, sill och lake.

Hasselnötter och bär ingick också i kosten. Av bär hittades mjölon, häggbär, hallon, kråkbär, lingon och blåbär. Förhållandevis stora mängder förkolnade hasselnötsskal hittades i den stora boplatsvallen. Där fanns också 20 sädeskorn, de flesta olika former av korn men också ett enstaka kubbvete. Ett mindre antal åkerogräs som åkervinda och målla hittades i samma boplatsvall.

Kornsjövägen

Vid Kornsjövägen, Nätra, fanns förutom sälben en liten mängd ben från bäver, utter, mårddjur, hare och hjortdjur, troligen älg, ett enda ben från järpe eller ripa, bara 9 fiskben och inga sädeskorn.

Andra fynd

Ett 4 200 år gammalt sädeskorn hittades också vid arkeologiska undersökningar vid Lill-Mosjön, Grundsunda. I ett pollendiagram från Norrböle, Anundsjö, finns pollen av både vete och korn som är 4 300‑4 000 år gamla.

I pollenanalyser ser vi sen ett långt odlingsuppehåll fram till för 2 500 år sedan. Då ser vi de första spåren av kontinuerlig odling, en kontinuitet som fortsätter in i våra dagar. För norrlandskusten är alltså jordbrukstekniken, sädeslagen och tamboskapen kända omkring för 4 500 år sedan, men det är först 2 000 år senare som de verkar spela en större ekonomisk roll.

Fram till dess var jakten, fisket och samlandet de viktiga huvudnäringarna, och odling och boskap enbart komplement.