Bosättning och hus
Under yngre stenåldern börjar man bygga både större vinterhus med nersänkt golv och enklare runda eller ovala konstruktioner. Husen visar att man återkommer till samma plats under vintern men fortsätter att flytta mellan andra platser under resten av året. På Bjästamon i Nätra socken har man hittat lämningar från den här tiden.
Genom arkeologiska undersökningar i övre Norrland vet vi att man valde skyddade lägen på fastlandet eller i skärgårdslandskapet för sina bosättningar. Ofta byggdes husen i nära anslutning till havsstranden. Särskilt omtyckta var älvarnas dåtida mynningsområden. Där kan man idag hitta spår av stora boplatser med lämningar efter flera bostäder. Exempel på sådana platser är Bjästamon och Kornsjövägen.
Både Bjästamon och Kornsjövägen var bebodda under yngre stenålder, för 4 800‑4 100 år sedan.
Bjästamon
På den sandiga Bjästamon, Nätra, har tio byggnader legat ett litet stycke ovanför den forntida havsstranden. Byggnaderna var av två olika typer, åtta avlånga boplatsvallar med nedgrävda golv och två runda tältliknande konstruktioner. Den minsta boplatsvallen var 9x5,5 meter och den största var 24x6,5 meter.
Tälten var nästan runda, omkring 5 meter i diameter, medan boplatsvallarna tillhör en typ av hydda som vi känner från exempelvis Vuollerim.
Läs mer om Voullerimhyddan under rubriken Mellersta stenåldern.
Undersökningarna på Bjästamon visade att platsen har använts under större delen av året. Om det betyder att man har varit bosatta där eller kontinuerligt återkommit dit för jakt och fångst är svårt att avgöra.
Andra kända boplatser
Vid Kornsjövägen, Nätra, 1 kilometer väster om Bjästamon, fanns nio byggnader från samma period. Skillnaden är att de hade delvis grävts in som ”suterränghus” i moränsluttningen. Även vid Lill-Mosjön, Grundsunda, finns en undersökt boplatsvall.