Landhöjningen

Kustområdet inom Örnsköldsviks kommun är klassat som världsarv därför att här finns världens största landhöjning. Förskjutningen av havsstranden ger oss sällsynta möjligheter att förstå spåren från olika tider. Människorna som bott här har alltid tvingats förhålla sig till ett föränderligt landskap. Det ger oss möjligheter att studera bygdernas framväxt och förändring och belysa landhöjningens betydelse för människans livsmiljö över så långa tidsperioder som 10 000 år.

Högsta kustlinjen

När inlandsisen hade smält undan låg och de första landytorna böev synliga ovanför havsytan låg isen fortfarande kvar i en linje från västra Sidensjö till väster om Hemling. Västanåhöjden i Nätra fjällskog och de högsta bergen i Trehörningsjö var öar i en stor sötvattensjö, Ancylussjön.

Genom landhöjningen har kusten sedan flyttats allt längre österut. Vid slutet av den mellersta stenåldern låg kusten på nivån 80 m ö.h. och hade då förskjutits 4‑6 mil österut. Djupa havsvikar gick då in mot Torsböle, Bredbyn och Drömme.

Östersjöns förvandlingar

Under avsmältningen och landhöjningen har Östersjön genomgått flera olika stadier med omväxlande salt och sött vatten.

Genom landhöjningen skedde en gradvis avsnörning och för omkring 10 700 år sedan blev Östersjön avsnörd till en stor sötvattensjö, Ancylussjön. Under nästan 2 000 år fylldes sjön med smältvatten från glaciärer.

För ungefär 9 000 år sedan öppnades Öresund och de danska sunden, och Ancylussjön tömdes. Atlantens yta höjdes och saltvatten strömmade in i Östersjöområdet och bildade Litorinahavet.

Dagens Östersjö bildades för omkring 5 000 år sedan och har ett bräckt vatten. Det betyder att salthalten är så låg att Östersjön är mitt emellan sjö och hav. Vattnet är en blandning av älvarnas sötvatten och Atlantens saltvatten. Salthalten är i genomsnitt under 1% och Östersjön räknas som jordens största hav med bräckt vatten.