Spår efter den nyare tidens människor
Spåren efter människorna ökar under den nyare tiden i samma omfattning som antalet människor ökar.
Fornlämningarna är dels husgrunder efter olika byggnader som torp, fiskelägen och kyrkstäder, dels labyrinter, milstenar, rester efter gamla vägsträckningar, ryssugnar, kolmilor och tjärdalar. Även övergivna gruvor och stenbrott hör till tiden.
Vårdkasarna tänds sista gången 1721 för att varna för anfallande ryssar.
Vårdkasberg
Vårdkasarna användes för att varna befolkningen vid angrepp och placerades därför på höga och väl synliga berg. Systemet med vårdkasar har anor från järnåldern.
I Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister ”Fornsök” finns 15 vårdkasberg upptagna i Örnsköldsviks kommun, men det finns troligtvis fler. På platser där vårdkasar byggts kan man ibland se att berget har påverkats av eld.
Läs mer om och hitta till vårdkasberg.
Vägmärken
Längs Norrstigen och andra större vägar har man markerat avstånd med milstenar, en sorts vägmärken. Norrstigen är den gamla ridstig som band samman Mälardalen med norra Sverige.
Från 1600‑talet ökade kronans och ämbetsmännens resande, vilket i sin tur ökade belastningen på de bönder som hade skjutsplikt. För att komma till rätta med detta införde kronan traktamente och resepenning, vilket i sin tur skapade ett behov av att känna till avstånden inom landet. Man uppförde därför milstolpar under perioden 1649‑1891.
I Örnsköldsviks kommun finns 98 milstenar från 1700‑ och 1800‑talen. De äldsta stolparna var av trä eller sten, men under 1800‑talets andra hälft kom milstolpar av järn att bli helt dominerande. Själva milstolpen är oftast försedd med kunglig krona och monogram, miltalet (1 mil, 1/2 mil eller 1/4 mil), landshövdingen namn och ibland även årtalet den restes. Fundamentet består av kallmurad sten.
Labyrinter
Det finns 36 labyrinter i Örnsköldsviks kommun, de flesta på låga nivåer längs kustremsan från Skagsudde och norrut. På Stor‑Haraskär finns fem korsformiga labyrinter, där den största är 10 meter i diameter.
Labyrinter är en fornlämning vi vet ganska lite om. De finns i två typer: spiral- eller korsformig. De förekommer i flera kulturer och under olika tidsperioder. Förutom i Skandinavien finns de bland annat i Storbritannien, Indonesien och Nordamerika, och några av de äldsta är daterade till 1200‑talet f.v.t.
Labyrinter förekommer också i den antika mytologin och har med sina runda kringelkrokar visat vägen in till en stad, och därför kallas de också för trojaborg.
Det finns flera förklaringar till hur de har använts; för själslig rening, för att fånga vinden, eller för att skapa fiskelycka eller fruktbarhet. Vid Medelhavet finns labyrintmönster som dekorationer på klippristningar och mosaiker, på mynt och keramik. Under medeltiden avbildades labyrinter i katedraler i Italien och Frankrike. De finns även som kalkmålningar och ristningar i nordiska kyrkor och i kristna dokument. Det är därför tydligt att det finns en kristen anknytning.
Hitta labyrinter du kan besöka.
Länk till annan webbplats.
Pottask‑ och Ryssugnar
I Örnsköldsviks kommun 23 stenugnar. Många de som ligger i i inlandet är troligen ugnar som använts för att framställa pottaska. Pottaska användes vid tillverkning av såpa, glas, krut, färgämnen och läkemedel, och gav utmarksbönderna ett lönsamt tillskott i kassan.
I kustbandet finns andra stenugnar som i den muntliga traditionen kallas ryssugnar. Ryssarna skulle här ha bakat ett jäst, syrat matbröd under sina härjningar.
Tjärdalar och kolmilor
I Örnsköldsviks kommun finns 100 tjärdalar, de flesta i de norra delarna av kommunen. Tjäran tillverkades av furu och har länge använts för att impregnera och skydda både rep och trä, exempelvis till båtar. Under järnåldern framställdes tjäran i gropar men när efterfrågan steg började man göra stora tjärdalar, helst i sandiga sluttningar.
Både järnbruken och ångsågarna behövde kol för att driva sina hammare och ångmaskiner. Ofta hade sågverken egna kolbackar med kolmilor där spillvirket blev till kol, men kolningen var också en bisyssla för bönder. I Örnsköldsviks kommun finns 22 registrerade kolningsanläggningar. Vid kolmilorna finns också ofta lämningar efter kolarkojor.
Samiska härdar
Samiska härdar är en diskret fornlämning som många gånger är både svår att upptäcka och datera.
De äldsta härdarna, som är från äldre järnålder, finns ofta längs älvar och vid sjöar. De yngre härdarna hittar man däremot på hedarna mellan älvdalarna, vid renens betesmarker.
Stenbrott och gruvor
18 gruvor och 8 stentäkter visar på olika försök till malmbrytning i Örnsköldsviks kommun. De flesta är bergstäkter, men det finns även några lertäkter och stenbrott för grundstenar.
På Ulvön gjordes flera kortvariga försök att bryta vanadi och på Trysunda kan du ännu se "lokomobilen", en gammal ångmaskin som använts i samband med malmbrytning.