Parstuga, enkelstuga och korsbyggnad

De äldre byarna i Ångermanland var ofta kringbyggda, vilket betyder att byggnaderna var placerade så att de bildade en kvadratisk kringbyggd innergård. Ett exempel på denna gårdstyp är Ångermanlandsgården på Västernorrlands Länsmuseum.

Längre fram i tiden var bebyggelsen oftast samlad på rad längs bygatan med ladugårdarna bakom bostadshusen eller på andra sidan vägen. Byarna Kubbe och Storborgaren är fina exempel på sådana radbyar där man har behållit en samlad bykärna.

Byarna förändras

Åkermarken blev med tiden allt mer uppdelad i smala åkertegar. För att effektivisera jordbruket och samla marken till större åkerytor genomfördes storskifte under 1700‑talet och laga skifte under 1800‑talet. Särskilt laga skiftet splittrade bykärnorna då vissa gårdar utlokaliserades för att komma närmare den tilldelade åkermarken. Det splittrade också stora delar av den gamla bygemenskapen.

Enligt traditionen ska Å by i Sidensjö ha varit en kringbyggd by som behöll sin karaktär längre än andra. På kartan från 1697 återbildas dock byns fem gårdar på rad.

Bondgården

Den ångermanländska bondgården hade ofta tre huvudbyggnader; en mangårdsbyggnad, en födorådsstuga, samt en bryggstuga. I den senare bakades årets behov av tunnbröd under höst och vår och ofta flyttade familjen dit under somrarna. Dessutom fanns flera ekonomibyggnader som stall, fähus, vedbodar och liknande. På grund av brandrisken låg däremot smedjan ofta utanför byn.

Enkelstuga

Bryggstugan var ofta en enkelstuga.

Enkelstugan är en byggnadstyp med medeltida anor som blir en vanlig byggnadstyp under 1700‑ och 1800‑talen. Den består av en förstuga med en kammare innanför och ett större rum – stugan. Många båtsmanstorp är byggda som enkelstugor. I de enkelstugor som finns kvar i dag har kammaren oftast blivit ersatt av ett kök.

Parstuga

Mangårdsbyggnaden var ofta en större parstugan.

Parstugan har liksom enkelstugan en kammare innanför förstugan, men också ett rum eller en stuga på var sida om förstugan, därav namnet. I det ena rummet bodde familjen medan det andra oftast bara användes vid fester och som förråd. Det rummet saknade eldstad och kunde därför inredas med målningar eller tapeter, eftersom de inte riskerade att smutsas ned av sot. Senare sattes eldstad in även i detta finrum. Två symmetriskt placerade skorstenar är därför ett sätt att känna igen en parstuga.

Korsbyggnad

Under 1800‑talet byggdes korsbyggnader som mangårdsbyggnad eller födorådsstuga.

En korsbyggnad har innerväggar som bildar ett kors med murstocken i korsets mitt.

Halvkorsbyggnaden är mindre och har fyra till fem rum runt en centralt placerad murstock.

Den större hel‑ eller dubbelkorsbyggnaden har sex rum i två parallella rumsfiler med två centrala skorstensstockar.

En variant av helkorsbyggnaden är salsbyggnaden. Den har tre större rum i fil och en förhöjd frontespis, ett framträdande parti på byggnadens långsida över den största salen.

I Ångermanland byggdes korsbyggnaderna i en och en halv våning, medan man i Medelpad byggde dem i två våningar.

Fähus i sten

Med järnbruken och den begynnande sågverksindustrin ökade efterfrågan på timmer. För att minska jordbrukets behov av byggnadsmaterial propagerades därför att fähusdelen i ladugården skulle byggas av tegel eller sten istället för trä.

En- och flerfamiljshus

Sågverksindustrins behov av arbetarbostäder skapade nya byggnadstyper.

I Köpmanholmen speglas de olika tiderna i bostadsbyggandet på ett fint sätt med allt ifrån det sena 1800‑talets en‑ och flerfamiljshus till 1900‑talets områden med egnahem.