Kungen och kyrkan bestämde
Från 900‑talet har Sverige som land haft en regent. De äldsta namngivna kungarna är Erik Segersäll och hans son Olof Skötkonung. Norra Ångermanland befinner sig långt ifrån maktens centrum men blir genom kristnandet starkt påverkat.
Under 1200‑talet tar sockenbildningen form och man bygger kyrkor i tre av kommunens socknar. Sverige var katolskt och bönderna förstod inte mycket av prästens budskap eftersom högmässorna i huvudsak lästes på latin.
Sedan 1300‑talet har norrlandslandskapen ingått i Upplands lagsaga och landskapet Hälsingland, vilket innefattade hela Norrland. Hälsingelagen skrevs omkring 1320 och fogden över Ångermanland bodde i Kungsgården i Bjärtrå, men när Härnösands stad byggdes 1585 flyttade ämbetet dit.
Socknar och kyrkor
De tre äldsta socknarna inom kommunen är Nätra, Själevad och Grundsunda. Till den senare hörde då också nuvarande Nordmalings kommun. Socknarna sträckte sig från kusten till norska gränsen.
Föregångare till sockenkyrkorna har funnits både i Kyrkesviken, Grundsunda, och i Anundsjö. Den senare byggdes innan socknen bildades på 1400‑talet och kan ha varit en privatkyrka. Den muntliga traditionen säger också att äldre kyrkor eller kapell ska ha funnits på Nederön, Arnäs, i Hemling, Björna, i Sörvåge, Själevad, och på Kyrkbacken, Nätra.
Se kyrkor i kartan Spår från 10 000 år.
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Ledungen
Under medeltiden var norra Ångermanland en del av Ledungen, ett kustförsvar som nämns i källorna första gången under 900‑talet.
Ledungen var en krigsflotta med skeppslag som kunde kallas in vid krig, en slags värnplikt. Skeppslaget var indelat i hamna. Ordet betyder ungefär årtull och avser en grupp bönder som skulle ansvara för en man och hans utrustning.
Varje gång kungen utlyste ledung skulle alltså en vapenför man från varje hamna ställa upp vid skeppet. Han skulle dessutom vara utrustad med sköld och svärd, spjut och järnhatt, harnesk eller pansar och båge med tre tolfter pilar.
I skeppslaget ingick 24 roddare och en till två styrmän. Båtarna kallades snäckor, vilket var ett stridsskepp eller långskepp av vikingatida typ, bara något mindre.
Fäbodar
Fäboddriften har gamla anor. Den finns redan under järnåldern och beskrivs i medeltida landskapslagar. Fäbodarna är en norrländsk företeelse och i Västernorrlands län finns över tusen fäbodar. I Västerbotten finns däremot inte ens ett hundratal.
Fäboden användes under sommaren för att använda skogen som betesmark. Genom att flytta djuren till avlägsna skogsbeten utökades betesmarken och man kunde istället slå inägorna, de marker som låg närmast. En by eller en gård kunde ha en eller flera fäbodar på längre eller kortare avstånd från gården.
Under andra världskriget revs många fäbodar för att bli till ved och gengas.
Idag finns 283 fäbodplatser inom Örnsköldsviks kommun. De har tillkommit genom äldre tiders bruk, är varaktigt övergivna och räknas därmed som fasta fornlämningar.
