Klimat, hav och skogar

Fyra istider

Klimatet och landskapet har i stor utsträckning påverkats av inlandsisen. Genom att studera borrkärnor från glaciärer och havsbottensediment har forskare kunnat utforska jordens klimatförändringar under de senaste 700 000 åren.

Under denna tidsrymd har minst fyra istider med stora landisar inträffat. Den senaste istiden inleddes för ungefär 115 000 år sedan och de sista isresterna försvann från norra Sverige för drygt 10 000 år sedan.

Under mer än 5 000 år efter istiden var klimatet betydligt varmare än idag. Våra skogar dominerades av björk och tall och vid kusten växte ek, alm och hassel.

Klimatperioder


Period



Klimat



Vegetation


115 000-9 600 f.v.t.

Istid

-

9 600-6 000 f.v.t.

Varmt och torrt

Björk och tall dominerar, men även vide och havtorn är vanliga.

6 000-3 000 f.v.t.

Varmt och fuktigt

Björk och tall dominerar skogarna. Ek, alm och hassel växer vid kusterna och i dalgångar.

3 000-500 f.v.t.

Varmt och torrt

Andelen ädla lövträd minskar och försvinner. Granen dominerar från ca 1000 f Kr.

500 f.v.t.-nutid

Svalt och fuktigt

Granen dominerar, men även björk och tall är vanliga.

Framtid

Varmt och fuktigt?

Björk och tall dominerar. Granen försvinner? Ek, alm och hassel kommer tillbaka?

äldre och mellersta stenålder

Skogar med ädellövträd

Det varma och torra klimat som gjorde att inlandsisen smälte varade till för 8 000 år sedan. Då blev det ännu varmare och mycket fuktigare. Ganska snart efter isens avsmältning började björk- och tallskogar med vide och havtorn att breda ut sig i Norrland. Granen kom också tidigt, men blev dominerande först flera tusen år senare när klimatet åter blev svalare.

För ungefär 7 000 år sedan växte ek, alm och hassel längs kusten och dalgångarna. På vissa gynnsamma platser, så kallade sydväxtberg, har ädellövträd levt kvar ända till idag och står som levande minnen från stenåldern.

Morän och klapper

Både isens rörelser, havet och landhöjningen har lämnat synliga spår i naturen. När inlandsisen rörde sig över markytan malde den ner den tidigare naturmiljön. Löst material och bitar av berggrunden fördes iväg med isen och bildade en ny jordart, morän. I dag täcks ungefär 75 % av Sverige yta av morän.

Den morän som finns ovanför högsta kustlinjen, 286 meter över havet, blev aldrig renspolad av havsvattnet. Den har därför en näringsrik växtmiljö. Det syns särskilt tydligt på kalottbergen, som har en skogsklädd hätta på den kvarlämnade moränen medan de lägre nivåerna, som spolades rena av havet, är helt skoglösa.

De kvarvarande stenarna bearbetades av vågorna till klapperstenar, ibland samlade till stora klapperstensfält.

Klapperstensfält du kan besöka Länk till annan webbplats..

Sand och lera

Det lösa material som spolades bort från moränen avlagrades på botten av de forntida havsvikarna och älvdalarna. Den fina sanden avlagrades på högre nivåer än den tyngre, finkorniga mjälan och leran som samlades nere i dalbottnarna. Den här skiktningen av sedimenten har varit betydelsefull för människornas val av boplatser.

Vi kan idag hitta jägarstenålderns jakt- och fiskeboplatser på ställen som var solbelysta sanduddar och sandvikar i det forntida kustlandskapet. De medeltida jordbruksbyarna hittar vi däremot vid de lätta sandjordarna på högre nivåer i vikar och längs dalsidor. De leriga dalbottnarna kunde då användas till bete för husdjuren. Först med plogens genombrott, som i vårt område sker under 1500-talet, blev det möjligt att plöja också dessa hårda och tunga lerjordar (Myrdal J., 1999:60).

Flyttblock

Inlandsisen bröt också loss stora moränblock ur berggrunden som kunde transporteras långa sträckor. I folktron har sådana flyttblock ofta förklarats som jättekast, att ilskna jättar har kastat stenar mot varandra, eller mot kyrkor eftersom de inte tålde att höra kyrkklockan.

Flyttblock du kan besöka Länk till annan webbplats..

Yngre stenålder

Sydväxtberg

För 7 000-5 000 år sedan inföll den varmaste perioden någonsin i Norrlands historia. Både ek, alm och hassel växte vid kusterna och längs älvdalarna ända upp till Umeåtrakten. Kustlinjen låg då mellan 100 och 60 meter över havet. På ett fåtal platser, så kallade sydväxtberg, växer än idag hassel som en kvarleva från den här perioden.

Snäckskal och orkidéer

I slutet av den yngre stenåldern låg kustlinjen mellan 75 och 25 meter över havet. Här kan vi idag hitta sediment med snäckskal som är 6000–2500 år gamla. På de kalkrika skalgruslagren växer ofta orkidéer och andra kalkälskande växter.

Bronsålder

För omkring 4 000 år sedan börjar den klimatförändring som leder till det svalare och fuktigare klimat vi är vana vid idag. Högsommartemperaturen kan ha sänkts med 1,5° C och vegetationsperioden förkortats med ungefär 15 dagar. Den här markanta klimatförändringen har tolkats som ett av skälen till de stora bebyggelseförändringar som nu sker i Norden

Granens intåg

Även om gran fanns tidigare är det först för 3 000 år sedan som den blir dominerande och bildar större skogar. Samtidigt minskar andelen ädellövträd och de stora ädellövskogarna försvinner. 

Mer om Örnsköldsvik 10 000 år

Tillbaka till Örnsköldsvik 10 000 år.