Tunnbröd, kams och öl

För den del av befolkningen som lever av jakt och fiske är fortfarande vilt som älg, säl, smådjur, fågel och fisk viktiga ingredienser i kosthållningen.

För de bofasta bönderna börjar däremot kosten innehålla ingredienser som korntunnbröd, kornmjölsgröt, kams eller palt, smör, ost, syrad mjölk, öl eller mjöd och kött från kalv, lamm och gris, gårdens husdjur.

Från den här tiden har vi många av de processer, redskap och hantverk som sedan kommer att användas i jordbruket fram till 1700- och 1800-talen.

Det var viktigt att kunna bevara och konservera gårdens produkter så att de räckte över vintern. Salt var en bristvara så ett annat sätt att bevara maten var syrefri konservering genom nedgrävning, så kallad gravning. Både kött och fisk gravades genom att grävas ner, ofta genom att lindas in i näver.

Syrning eller fermentering var en annan metod som krävde mindre salt. Mest känd är nog kanske surströmmingen.

Vasslan som är en biprodukt vid ostframställning kunde också syras och kallades ”syra” under 1700‑talet. Med hjälp av tätört eller sileshår syrade man också mjölk till tête, ett mellanting mellan yoghurt och långfil.

För längre hållbarhet torkade och rökte man också både kött och fisk. Även örter till både kost och medicin torkades.