Spår efter järnålderns människor

Spåren efter järnålderns människor är i huvudsak gravhögar och stensättningar som vi hittar i järnåldersbygden, men även fångstgropar och samiska härdar i inlandet och tomtningar längs kustbandet.

Gravhögar, rösen och stensättningar

Järnålderns gravhögar och stensättningar uppfördes intill gården, därför visar dessa gravplatser också var man bodde.

Det finns 40 registrerade gravhögar från järnåldern i Örnsköldsviks kommun. De flesta finns runt Moälvens mynning, medan endast två finns registrerade i Nätra. Förutom gravhögar finns det 106 gravfält och 90 stensättningar, rösen.

En sådan stensättning eller lågt röse är undersökt på Burholmen. Det daterades till äldre järnålder och medeltid. Graven innehöll bland annat en fibula, ett spänne av brons, med röda pärlor av glasfluss. Ett barn i åldern 10‑14 år hade begravts där.

Stensättningarna tillhör i de flesta fall bronsålderns rösemiljö, men det finns stensättningar på så låga nivåer att de bevisligen tillhör järnåldern. En intressant fråga är om detta speglar två olika befolkningsgrupper i området - jägare och fiskare som bygger rösen och bönder som bygger gravhögar?

Blästplats

I Örnsköldsviks kommun finns en enda känd förhistorisk framställningsplats för järn. Det är en blästplats med slaggrester, så kallad slaggvarp, och en blästerugn, i Skorped. I hela Västernorrlands län finns bara 42 blästplatser, medan det i Jämtland finns 530 stycken, vilket visar den senares dominans när det gäller järnframställning.

Samiska härdar

I inlandet finns många härdar daterade till järnåldern, men sällan några rester efter bostäder, något som tolkas som lämningar efter en skogssamisk befolkning. Härdar är en diskret fornlämningstyp som ofta är svår att upptäcka. Härdar från äldre järnålder hittar du längs älvar och vid sjöar, men från 600‑talet och framåt anlade man dem istället på hedmarker mellan älvdalar, något som brukar tolkas som ett tecken på att renskötseln ökade i betydelse.

Fångstgropar

Det finns ca 30 000 fångstgropar i Norrland. De är oftast anlagda för jakt på älg och vildren, och ligger koncentrerade till det sydsamiska inlandsområdet i Jämtland och Mellannorrland.

Många av de fångstgropar som undersökts har visat sig tillhöra tiden 500/600‑1200‑tal. Det finns även några gropar daterade till stenåldern, men företeelsen tillhör i huvudsak järnåldern. Några menar att fångstgroparna ingår i böndernas intressesfär, medan andra menar att det är samernas. Orsaken till den kraftiga ökningen av fångstgropar beror på städernas och kontinentens behov av hudar och skinn, som blev en viktig handelsvara.

Ofta finns fångstgropar där älgar har sina vandringsstråk vår och höst, exempelvis på sandåsar vid vattendrag. Groparna ligger ofta i system där man med stängsel försökte styra älgarna. Olika träkonstruktioner byggdes i gropen för att djuret lättare skulle glida ned till botten och kila fast benen för att försvåra rymningsförsök. Djuret skulle däremot inte riskera att dö i gropen. Då blev köttet otjänligt.

I Örnsköldsviks kommun finns 752 fångstgropar. Här finns även 268 fångstgropsystem med upp till 30 gropar. Tillsammans alltså tusentals fångstgropar! Bara längs Utteråns dalgång finns sjutton stora fångstgropssystem, flera med 15‑30 gropar.

Tomtningar

Tomtningar är lämningar efter enkla bostäder och förvaringsgropar som användes av säljägare. De byggdes på klapperstensfält och är synliga som en stenvall runt en plan inneryta, och de flesta ligger på låga nivåer längs kusten. Under yngre järnålder tilltar säljakten markant, samtidigt som både renskötsel och älgjakt ökar. De flesta tomtningar anlades från 500‑talet och fram i medeltiden.

Det finns 99 platser med tomtningar i Örnsköldsviks kommunen, många med 2‑3 tomtningar i grupp, andra med 5‑10 tomtningar tillsammans. Dessutom finns 62 boplatsgropar på högre nivåer varav många i klapper.

Det kan man anta att säljakten har bedrivits på vårisen, eftersom det inte finns några båtlänningar eller giströsen vid tomtningarna. De finns istället på lägre nivåer när man från 1000‑talet har jagat säl från båt med nät.