Den gamla seden

Den förkristna religionen eller ”den gamla seden”, som människorna själva kallade den, känner vi i huvudsak från isländska medeltida skrifter som exempelvis Snorre Sturlassons skrift Eddan.

Det är svårt att avgöra hur gamla dessa trosuppfattningar är men i berättelserna får vi veta att Vanerna var de äldsta gudarna. De var fruktbarhetsgudar som även kallades ”alla goda gåvors givare”. De mest kända Vanerna är Njord, Nerthus, Frej och Freja. Asarna var ett yngre gudasläkte med krigsgudar. Oden, Tor, Loke, Balder och Tyr är de mest kända asarna. Efter ett krig mellan Vaner och Asar skedde en förlikning och några Vaner blev gisslan hos Asarna.

Gudarna ville ha ordning och var ofta i strid med jättar och troll, som ständigt skapade kaos. Naturen var befolkad av dvärgar, alver och olika rådare som t ex skogsrå och bergsrå. I Eddan namnges ett flertal dvärgar, däribland Vitr. Troligen motsvarar det våra vittra, det norrländska småfolket som i södra Sverige kallas vättar.

Släktens gemenskap omfattade inte bara de levande utan också de bortgångna. Mellan de levande och de döda fanns en själslig samhörighet, och de levande förvaltade en slags andlig kraft som fanns inom släkten, en kraft som byggts upp av förfäderna.

Flera av gudarna lever än idag kvar i namnen på några av våra veckodagar. Tyr fick ge namn åt tisdag, onsdag är Odens och torsdag är Tors dag, medan fredag är tillägnad Freja. Måndag är månens dag och söndag solens dag.

Det är egentligen bara lördag som inte hör till den här namntraditionen eftersom det ordet kommer från ”löga”, ett gammalt ord för att bada eller tvätta. Att tvätta sig dagen innan söndagen har sannolikt sin grund i kristna reningsceremonier.

Offer eller blot var ett sätt att blidka gudarna. Hästen var ett heligt djur och därför ett värdefullt offer. Bloten kunde ske i hemmet eller vid en helig plats som en lund eller tjärn. Ortnamnet Lunne leder tankarna till en förkristen offerlund.