gamla stationshuset
Byggnadsminnesförklarad. Inte öppen att besöka invändigt.
Historik
När riksdagen 1862/63 beslutade att bygga norra stambanan var argumenten flera. Järnvägen var bland annat nödvändig för att bryta Norrlands isolering och ”befria dess befolkning från det hotande hungerspöket” (som dock kom bara några få år senare, men det är en annan historia).
Av militärstrategiska skäl skulle järnvägen inte placeras för nära kusten och 1890 nådde stambanan fram till Mellansel. Ett år senare kom beslutet om en avstickare till Örnsköldsvik och uppdraget att rita stationshuset gick till arkitekt Folke Zettervall som hade lång erfarenhet av yrket.
Folke Zettervall var anställd vid SJ:s arkitektkontor i Stockholm. Under sin 40 år långa karriär ritade han cirka 80 stationshus i sten och cirka 180 i trä. De flesta stationshusen i Norrland är byggda av trä.
1892 var stationshuset klart och den 31 oktober samma år ångade ett festprytt, fullsatt tåg för första gången ut från Örnsköldsviks station med Mellansel som mål där de resande blev bjudna på ”smörgås och spirituosa”.
Om byggnaden
Stationshuset är byggt i tidstypiskt rött oputsat tegel i två våningar och har en inredd vindsvåning, något som var mycket ovanligt i Norrland vid den tiden. Innanför väggarna finns en storslagen väntsal där delar av den ursprungliga inredningen är bevarad.
Byggnaden tillhör en av de många offentliga byggnader som uppfördes kring och strax efter sekelskiftet. Liksom flera andra tegelbyggnader vid denna tid är stationshuset byggt i en stil med inslag av nyrenässans och nygotiskt formspråk.
Stationen är en av få i landet med det ursprungliga, sammanbyggda plattformstaket på stamplattformen bevarat. Byggnadens ursprungliga takstolar, tegelväggar, dekorationsmåleri med mera har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.
Stationshuset är sedan 2003 förklarat som byggnadsminne.
Idag
Idag är stationsbyggnaden inte längre en järnvägsstation. Detta är det andra av de två stationshus i länet som fått byggnadsminnesmärkning efter den inventering som gjordes av Statens Järnvägar, Riksantikvarieämbetet och arkitekturmuseet 1968-1975.
Nästa gång du passerar, lyft blicken och titta på den fint genomarbetade fasaden med spets- och stickbågiga fönster, mönstermurning, torn, takkupor och den dubbla zick-zack frisen som går runt hela byggnaden strax under det valmade taket.