sjul jonssons kåta
Rekonstruerad samisk kåta som står på samma ställe som den gjorde då den användes. Eldstaden, aernie, är original.
ELISABET STINNERBOM
Här föddes Elisabet Stinnerbom vårvintern 1901. Hon räknas idag som en av svenska Sápmis största berättare. Som barn fick hon höra de äldres berättelser, berättelser som hon senare förde vidare. Många av dem finns bevarade och är idag en viktig källa till våra kunskaper om samer nolaskogs.
Elisabets far var renägaren Sjul Jonsson från Daunefjälls lappskatteland i Vilhelmina. Som många andra fjällsamer vistades han i kustlandet med sina renar från december till april. Hösten 1900 byggde Elisabets far en kåta på den här platsen för att hysa hela familjen under betesperioden. Här fick Elisabet höra både självupplevda berättelser och traditionella samiska sägner.
En sådan berättelse handlar om skogssamerna nolaskogs. Anundsjö, som var Sveriges sydligaste lappskatteland, användes i många hundra år som betesmark året om av skogssamer. Det gillades inte av traktens bönder och i slutet av 1800-talet drog man igång flera rättsprocesser för att få ensamrätt till marken. Skogssamerna blev till slut tvungna att vika sig för datje, det främmande folket, och lämna Anundsjö.
Elisabets familj använde kåtan fram till 1912 då man skaffade annan logi. Den idag rekonstruerade kåtan står på den ursprungliga platsen och aernie, eldstaden, är densamma som när Elisabet som barn fick höra de äldre dela med sig av sägner och berättelser.